Highway to my place...
God morgon på er, vaknade för sent..igen och det första som jag började tänka var, NEJ jag är vaken! och sen kom känslorna tillbaka. Satt och grät ner Basse och Ottos päls ett tag innan jag bestämde mej för att gå ut med hundarna. Ida fick sova vidare.
När jag gått nästna hela promenaden ringer mobilen, vågar inte ta upp den för jag ville inte veta vem som ringde men tillslut svarade jag ändå och då var det Erik som ville låna min dator och spela the sims 2 på men jag orkar inte låna ut den just nu eftersom jag faktiskt behöver den själv.
När jag kom in började jag bli hungrig men att tänka på mat får mej att må riktigt illa men bestämde mej för att klämma i mej den sista pomeloklyftan och sedan sitta och kolla när Ida visade sin superminiräknare som nästan är mer komplicerad än en mobil =P
Igår tog ju jag och Ida bilen ut på en sväng, det var skönt som fan, vi lyssnade på musik och snackade lite. Sedan stannade vi längst ute på/i ****** vid vattnet och sedan stog vi där i mörkret och tittade ut över vattnet som var täkt av is och snö. Vi bara stog där och lyssnade på vinden som drog förbi. Så tyst och så lugnt. Alla problem i världen släppte för en stund när vi stog där. Allt jag tänkte bara på nuet, när jag stog ute på bryggan och bara va. Vill dit igen och det ska jag, snart!
Sen började vi frysa och gick tillbaka till bilen och insåg att vi skulle få problem med att vända så jag fick backa och köra fram typ 100ggr innan jag hade vänt bilen. Så det går att vända bilen på en femöring iaf ;)
Vi kom hem runt 2 då vi varit borta nästan exakt 2 timmar, hoppade då isäng men då började paniken krypa i mej, jag var rädd för att somna och drömma om något jag inte ville. Låg och funderade på om jag skulle starta en film och Ida var på men problemet var bara att jag inte orkade resa mej, tröttheten tog över och så fort vi släckt lampan däckade jag totalt.
När jag gått nästna hela promenaden ringer mobilen, vågar inte ta upp den för jag ville inte veta vem som ringde men tillslut svarade jag ändå och då var det Erik som ville låna min dator och spela the sims 2 på men jag orkar inte låna ut den just nu eftersom jag faktiskt behöver den själv.
När jag kom in började jag bli hungrig men att tänka på mat får mej att må riktigt illa men bestämde mej för att klämma i mej den sista pomeloklyftan och sedan sitta och kolla när Ida visade sin superminiräknare som nästan är mer komplicerad än en mobil =P
Igår tog ju jag och Ida bilen ut på en sväng, det var skönt som fan, vi lyssnade på musik och snackade lite. Sedan stannade vi längst ute på/i ****** vid vattnet och sedan stog vi där i mörkret och tittade ut över vattnet som var täkt av is och snö. Vi bara stog där och lyssnade på vinden som drog förbi. Så tyst och så lugnt. Alla problem i världen släppte för en stund när vi stog där. Allt jag tänkte bara på nuet, när jag stog ute på bryggan och bara va. Vill dit igen och det ska jag, snart!
Sen började vi frysa och gick tillbaka till bilen och insåg att vi skulle få problem med att vända så jag fick backa och köra fram typ 100ggr innan jag hade vänt bilen. Så det går att vända bilen på en femöring iaf ;)
Vi kom hem runt 2 då vi varit borta nästan exakt 2 timmar, hoppade då isäng men då började paniken krypa i mej, jag var rädd för att somna och drömma om något jag inte ville. Låg och funderade på om jag skulle starta en film och Ida var på men problemet var bara att jag inte orkade resa mej, tröttheten tog över och så fort vi släckt lampan däckade jag totalt.
Kommentarer
Trackback
