Lillagris

Sitter och snackade lite med Christian på msn och då kom jag fram till att jag har bara en kompis kvar. En enda! jag hade massor och har alltid haft det men nu har jag bara min kusin Ida kvar. Skulle något hända denna underbara person skulle jag dö i sorg. Ida är nog den som betyder mest i mitt liv just nu! Hon finns alltid där och har egentligen gjort det sedan jag föddes, hon och jag har bara inte insett det. Visst Johan är min pojkvän men han kan när som helst lämna mej precis som Jonathan gjorde för lite mer än ett år sedan. Men Ida kommer aldrig göra det inte för att hon är min kusin utan för att jag kommer ALLTID finnas för henne och jag vet att hon kommer finnas för mej.

Tänker på detta nästan varje kväll innan jag somnar. Kajsa är borta ur mitt liv nästan helt eftersom hon blivit så grovt insnöad i sin kille den senaste tiden och dissat mej tom på min födelsedag för sin kille och det var droppen som fick bägaren att rinna över och det som stör mej är att hon inte ens märker det själv, jag säger inget just för att jag hoppats på att hon skulle höra av sej om att vi ska umgås men nej...Senast hon hörde av sej ringde hon, blev först skitglad och hoppades på att hon ville ses...men blev besviken då hon egentligen hade ringt för att fråga om jag kunde ta hennes arbetspass en söndag...

Sedan är det dom från gamla klassen, ingen hör av sej till mej längre om att ses, dom i mitt kompisgäng jag umgicks med dagligen i skolan och ibland efter skolan hör aldrig av sej om jag vill vara med på film/spelkväll längre och jag glider längre och längre från min Sandra. Känner mej utanför igen och ett tag blev det värsta bråket om det men det löste inget. Orkar inte se på Sandras blogg längre när hon skriver om va mitt och hennes kompisgäng gör och att dom har det så kul. För när jag inte jobbar sitter jag hemma...ensam. Ibland är Johan med men en pojkvän kan ALDRIG ersätta en vän.

Anneli är dock en som fortfarande hör av sej, vi kanske inte ses så ofta men vi pratar ibland och jag har varit och ridit med henne och det är tänkt att vi ska på bandit most wanted snart men jag har inga pengar så jag försöker tigga ihop 275 så gått det går.

Nu när jag jobbar med julbordet är jag med världens underbaraste människor, vi skojar, skrattar och har kul med medarbetarna och cheferna. Vi hjälper varandra med arbetsuppgifterna och det existrerar inget skitsnack bakom varandras ryggar (till skillnad från verandan där 90% av allt snack är skitsnack om folk)...

Så som jag känner just nu är det bara Ida kvar i mitt liv bland mina vänner, hon finns där nästan verja dag och vi ses minst en gång i veckan.

Dom som inte ingår i min kompiskrets är familjen och Johan, Johan visar mej kärlek varej dag, när jag går och lägger mej, när ajg vaknar och då vi inte jobbar. Han och Ida lyfter min dag. familjen träffar jag inte lika ofta eftersom jag bor med Johan men jag ringer och dom ringer ofta. Under julbordstider träffar jag mamma varje dag på jobbet och då passar jag på att pussa och krama henne ordentligt för hela familjen och andra medarbetare ååhar sej och säger att dom önskar att dom hade barn som kramade dom varje dag på jobbet.





Nu ska jag iaf göra iordning ett bad och sen när jag badat klart ska jag sova, måste börja kl 12 imorgon och sedan jobba 12 timmar framåt. Natti på er...